En god bit på vägen

Egentligen, vad är det som gör att man blir helt galen i ett band under en viss period, som jag och troligtvis MÅNGA andra blir ibland. Jag är just nu helt galen i Kamelot, har varit det sen spelningen på Sweden Rock. Det bästa jag nånsin sett. Egentligen vill jag se dem igen, men ändå inte. Tänk om de är asdåliga nästa gång?? Jag vill behålla minnena från SRF, jag får fortfarande gåshud när jag lyssnar på vissa låtar och kommer att tänka på vilken känsla det var att se de låtarna live. Det går inte beskriva vilken kick jag känner just när jag får den känslan.
Det gör rätt mycket med att deras texter är så himla bra, de innehåller både fiction och en del sanningar om livet inflikade lite snyggt...
T.ex från låten "Center of the universe": A human heart demands to be admired.

Ännu ett exempel från låten "Karma": All you do in life comes back to you.

Det finns fler exempel, men det får mina läsare kolla upp själv om de är intresserade *L*


Just nu känns livet rätt bra. Det flyter på som det ska på de flesta fronter tycker jag, med vissa undantag då. Men nu ska vi inte tänka negativt, det andra vänder med så småningom. Under tiden kan jag fortsätta på samma spår och till slut bli den jag brukade vara och vill vara igen. Jag är en god bit på vägen ändå. Förut kände jag ingen motivation alls till att göra nåt alls, nu är det bara tiden som begränsar mig. Jag vill göra mycket, men jag har inte tid så det räcker. Sen är det väl lite att saker kostar pengar med hehe.
Men jag känner verkligen att jag vill börja träna igen, har ju badmintonen när den drar igång igen, sen innebandyn. Men jag vill mer, i vinter ska jag göra ett försök att komma iväg och simma igen. Det lär bara bli när jag är barnledig,men det är i alla fall något. Det kommer i så fall ske på lördagar.
Sen ska jag försöka få in rutiner på att göra mer saker hemma och samtidigt spara pengr på kuppen. Jag ska försöka komma igång med att baka eget bröd, minst en gång i veckan ska det bli. Kommer spara massor i längden på det, godare är det med.
Ska även försöka prova göra mer maträtter, lära mig nya saker.
En liten tanke med allt är också att allt får mig att må bra, när jag väl kommer igång med något. När jag är klar med typ brödbak och det blivit som jag tänkt mig så får jag sån härlig känsla av välmående. Jag känner mig stolt över mig själv. Många jag nämner för att jag bakar ibland blir förvånade, för att jag är kille och bakar. Men varför??
Jag känner ett visst ansvar inför Robin med, jag vill inte att han ska växa upp med myten att "killar kan inte baka". Därför slår jag två flugor i en smäll eftersom jag gillar att baka OCH jag visar Robin att även pappor kan baka. Så jag tycker allt att fler pappor ska börja baka(om de inte redan gör det, fast inte törs erkänna det för polarna). Skulle ju vara ascoolt egentligen att ha en "bakdag" med nån annan pappa, bara han, jag och barnen *haha*

Det var allt för nu, ha en bra morgon/dag/kväll/natt alla, beroende på när ni läser detta.